Då var det dags för löpträning igen.

Tyvärr en vecka sen förra men tiden räcker inte till för fler än ett pass i veckan just nu.

Jobbar mycket och i lördags så blev det innebandy med gubbarna.

Måste erkänna att innebandyn är så mycket roligare är långlöpningspassen.

Men har man ett löpmål i sikte så är det bara att ge sig ut och nöta kilometer efter kilometer.

När sen våren kommer med värme och ljus så lär det gå lättare.

Idag är det faktiskt bara två månader kvar till Premiärmilen så det är inte många veckor kvar att träna i mörker och kyla.

Två plusgrader ute och funderingar kring klädseln inför löpningen.

Vet ju att man ska va kall innan löpningen för att va rätt klädd då man snart blir varm när man väl löpt en stund.

Uppe på IP på väg från bilen till omklädningsrummet så kändes det dock lite väl kallt.

En långärmad tröja, en funktion t-shirt och en tunna löparjacka.

Lite orolig att detta skulle va för lite så gick jag faktiskt bort till kvarglömda kläder lådan för att se om det fanns något plagg jag kunde låna.

Jag ville absolut inte bli sjuk nu av att löpa och frysa.

Hittade inget och föröskte övertyga mig att den tunna mössan skulle göra att det funkade ändå.

Vilket det faktiskt gjorde.

Denna kväll var vi en bra grupp på 14 personer och de flesta av oss vältränade.

Inga rookies denna kväll.

Vilket märktes då utgångsfarten var högre än normalt.

Blev lite förvånad över detta och undrade om de druckit raketbränsle eller om de insåg gruppens löpförmåga denna tisdag och passade på att löpa lite tuffare.

Ja la mig sist i gruppen och fick anstränga mig lite för att hänga på första kilometrarna.

Inga problem att hänga med men ändå så att jag märkte klar skillnad mot våra andra träningar.

Efter någon kilometer så stannade vi som brukligt för 10-15 sekunders vila och samla ihop gruppen om någon tappat kontakten med täten.

Då fick vi veta av löpar-Uffe som leder våra rundor att han hört att den är bra att gå ut lite tuffare för att väcka kroppen.

Så det var anledningen till dagens lite tuffare farthållning. :-)

Så då lär det bli lite lugnare nu tänkte jag.

För att ha detta tempo i 13 km kommer jag inte klara än kände jag.

Kanske att farten gick ner något men inte mycket.

Med jämna mellanrum så la vi in lite tuffare sträckor.

Högre tempo och löpning i cirka 3-4 min helst uppför en lång seg backe.

"Hitta ett skönt tempo där ni flyter fram i shärliga steg".....eller hur!

Fick kriga gott för att hänga med.

Slutade oftast i slutet av klungan en god bit efter de bästa.

Men det är bara att kämpa på så kommer orken till slut.

Efter 8 km så är vi i industriområdet och då börjar man känna att vi är på väg tillbaka till IP.

Ca 5km kvar därifrån och man lyckas mobilisera energi för sista etappen mot mål.

Uppe vid kyrkan så springer vi förbi 24FitClub som kör utomhusträning på tisdagar.

Nu har detta hänt några tisdagar i rad så det blir ömsesidiga hejarop till varann.

Tyvärr så har vi precis löpt upp för långa kyrkbacken när vi kommer dit så vi går alltid förbi dem vilket kanske inte ser så imponerande ut.

Denna gång så löpte vi igång lite tidigare i alla fall och jublandet till varann var nog högre än vanligt.

Tror båda grupperna tog i lite extra för att det skulle se bra ut.

Till slut så nåt vi IP igen och Runkeepern stannar på 12.9 km vilket var lagom denna gång.

Ska försöka lägga in något extra pass i veckorna men just nu så får tisdagar räcka.

Over and out

/Danne

Då var det äntligen dags satt ge sig upp till IP och påbörja säsongens distansträning.

Jag springer med ett gäng i Vallentua Friidrott som kallar sig Motionslöparna.

Gruppen består av både killar och tjejer och i alla åldrar, yngsta runt 20 och äldsta 65+.

Antalet deltagare varierar från gång till gång men det brukar bli 10-15 stycken som oftast.

Totalt så är vi nog 30-35 löpare.

Vissa springer både tisdag och torsdag varje vecka medans andra kommer bara ibland.

Oavsett vilka som dyker upp så anpassas alltid farten så att alla i gruppen ska orka hänga med.

Vintertid så brukar vi springa på upplysta cykelvägar medans på sommarhalvåret så blir det mest i skogen i ganska tuff terräng bland mossa och sten.

Så igår blev det cykelvägar och trottoarer i Vallentuna i lagom takt.

Några i gruppen hade inte sprungit på ett tag så farten blev tacksam då jag inte distanstränat sen september förra året.

Lidingöloppet var så jobbigt så jag skulle ta ett uppehåll och låta kroppen återhämta sig men som visade sig bli ända till idag. 

Det var inte riktigt meningen som så blev det.

Har dock hållt igång med tennis och innebandy så helt försoffad var jag inte.

Dagens pass blev 13,6km långt och tog 1:24 vilket passade mig ganska bra.

Med jämna mellanrum så la man in sträckor med lite högre tempo om ca 3-4 min.

Runkeeper håller koll på rundorna

Tyvärr så blir det inget på torsdagar för mig då min tennis är då.

Lite synd att det krockar.

Så det lär bli tisdagar för mig och eventuellt någon extrarunda på helgerna.

Skrev att jag köpt nya löparskor i förra inlägget men de får vänta på sin debut då jag vill spara mina nya fina skor till lite bättre väderlek och va säker på att de inte ger skavsår innan de får följa med på ett långpass.

Over and out

/Danne 

För två år sen, nyss fyllda 49 år, så kom jag att jag ville fullfölja något större klassiskt lopp i någon form.

Åldersnoja säger vissa och visst ligger det något i det.

Medans kroppen fortfarande orkar så ville jag testa på att göra någon tuffare utmaning.

Har i yngre år spelat fotboll och innebandy.

På senare år har det blivit tennis och golf.

Otränad som jag var så bestämde jag mig för att fullfölja halvklassikern.

Dvs halva Lidingöloppet (15km), halva Vasaloppet (45km), halva Vättern rundan(150km) och halva Vansbrosminingen (1500m). 

Att satsa på hela klassikern ansåg jag skulle bli alltför påfrestande för dels kroppen men även all den tid jag skulle behöva lägga ner.

Halvklassiken kändes genomförbart.

Vilket det också var men många timmars träning krävdes och det är riktigt tufft ändå.

Efter jag genomfört halvklassikern, avslutade med Vansbrosimningen i juli, så var jag så glad att det äntligen var över men kände samtidigt en tomhet.

Efter att fått landa det hela så kände jag att jag behövde sätta upp en ny utmaning.

Valet blev långdistanslöpning.

Tankarna kretsarna kring Stockholm Marathon.

Har löparknän så skulle detta va genomförbart?

Gick med i en löpargrupp tidigt i Januari 2016 och nu var jag igång.

Jag tänkte att jag börjar träna så får jag se vad det blir av det.

Premiärmilen 10 km i April blev första testet.

Sen följde ett par till lopp på 10 km.

I Maj så bestämde jag mig för att anmäla mig till Stockholm marathon då träningen gått bra och jag kände mig i bra form och knäna likaså.

Målet var att komma runt men gärna runt 4 timmar.

I 32km så hade det gått väldigt bra och jag hade en km-tid på 5:40 och 4 timmar var inom räckhåll.

Då börjar jag få ont i knäna och sista 10km gick och lufsade jag mig i mål - slutiden blev 4:23.

Nöjd att ha klarat av loppet men lite synd på tiden.

Maran

Fortsatte träna och i slutet på september gick Lidingöloppet så varför inte avverka det loppet också nu när man ändå var igång.

Inga problem med knäna denna gång men fy f_n vad jobbigt det var med alla backar.

Så mycket jobbigare är Maran.

Ambitionen var att komma under 3 timmar men det blev 3:02.

Nu bestämde jag mig för att låta kroppen återhämta sig lite så nu blev det bara lite tennis och innebandy resten av året.

Lidingöloppet

Och nu så är vi i januari och nu ska löparsäsongen återupptas.

Nya löparskor inköpta i helgen så i morgon är det jag som tar mig upp till IP och träffar löpargänget igen

Årets mål?

Det stora målet kommer bli Stockholm Marathon under förhoppningsvis 4 timmar.

På vägen dit så kommer det bli andra kortare lopp i år också.

Kallar mitt inlägg för långdistanslöpning.

Kanske att överdriva då jag vet att det finns massor av lopp som är betydligt längre än 42km men för mig får det än så länge räcka med Marathon.

Over and out

/Danne