Klockan ringer 06:00 och det var nog länge sen jag sov så djupt.

Hänga på låset till frukostbuffen kl 07:00 så man kunde få med sig lite frukost till taxifärden mot Mayakulturens efterlämningar.

Mr Orlando dyker upp strax efter den avtalade tiden kl 07:15.

Tack var den nybyggda motorvägen så är vi framme vid Chichen Itza efter ca 2 timmar.

Stora delar av förden kantandes av snårig djungel.

Vi såg även "repstegar" gå över vägen på hög höjd.

Det visade sig vara för att aporna skulle kunna ta sig över till andra sidan.

Farliga ormar och Jaguarer var också vanligt förekommande.

Inte läge att få problem med bilen nu tänkte jag för mig själv...

Eftersom vi åkt så tidigt så var det ingen kö alls till entren så bara betala och gå in.

Toabesök efter den långa färden och sen hitta en bra guide som det fanns gott om.

Guide bokad(900 pesos) och nu skulle vi igenom biljettkontrollen.

Stefan letar i fickor, ryggsäck och alla möjliga ställen där han kunde ha lagt deras biljetter.

Men icke de var borta så det vara bara att köpa nya. :-(

Guiden visade oss fotbollsplanen och beskrev dåtidens fotboll som var en blandning av fotboll och basket.

Det var bara lagkapten som fick göra mål och när första målet gjorts så var matchen avgjord.

Som belöning att man vann så halshögg man lagets lagkapten.

Man hade ju en tro på reinkarnation så det var ju hur bra som helst att bli halshuggen....

Fotbollsplan. Ringen uppe på väggen är "målet" man skulle kasta igenom bollen.

Chichen Itza

Mayafolkets boning

Vi åkte sen bidare till en Cenote(färskvattenskälla typ) för att bada. det finns 30 000 Cenote i Mexico och alla ska va förbundna med varann. Vattnet ska komma från havet och renas via grottsystemet och bli färskvatten.

Den cenote vi var till heter Ik Kil och var välbesökt och bra anordnad.

Mr Orlando hade varnat för kallt vatten i cenoten så man var beredd på ett kylslaget dopp.

Kallt och kallt men det var nog 23-24 grader i vattnet så det var inte problem alls att komma i.

 
Cenote Ik Kil

Vidare färd mot en mycket trevlig liten stad vid namn Valldolid.

Mest känd för sin kyrka som syns på "alla" vilder tagna i Valladolid om man googlar lite.

Hungriga som vi var så gick vi direkt till en liten trevlig Mexikansk kvarterskrog.

Typiska mexikanska rätter som var både goda och billiga(100pesos).

Tyvärr så var kyrkan stängd så det fick bli en promenad istället som vi avslutade med kaffe på ett mindre fik.

Kaffet var inget vidare alls. Jag som tog espresso var den enda som tyckte det smakade någorlunda okej.

Var nog första gången vi var missnöjda med det mexikanska köket.

Som avslutning så åkte vi till Coba.

En ruin som man fortfarande får klättra upp på.

Promenanden från entre till ruin var 2 km lång så man kunde hyra cyklar för att slippa gå.

Något vi valde att göra och som vi inte ångrar alls.

Framme vid ruinen så skulle en brant stentrappa skulle bestigas med hala och grusiga stenar.

Kändes inte helt säkert men ett kraftigt rep löpte mitt i trappen som man kunde ta hjälp av så vi beslöt att gå upp till toppen där en syn över hela Yucatan kunde beskådas.            

3 av oss 4 lyckades komma upp hela vägen och fick som belöning se den vackra utsikten.
Sen skulle den kanske större uppgiften besegras - tas sig ner oskadd.

Många valde att hasa sig ner på rumpan mellan trappstegen.

Lutningen var ganska kraftig och stenarna hala och grusiga så det gällde att ta det varligt.

Alla kom till slut ner i alla fall oskadda men något anfådda.

Vi var alla eniga om att denna bestigningen inte skulle godkännas i Sverige med tanke på riskerna och att man faktiskt borde stänga av ruinen för bestigning.

Nu verkar det dock vara så att detta är sista året som man kommer få gå i runien.

En trevlig sightseeingtur med Mr Orlando som tog väl hand om oss.

Vi hoppades att denna heldagstur skulle gör att han slapp jobba till sen kväll men icke han skulle jobba till 22 som vanligt.  

Mr Orlando

Over and out

/Danne