För två år sen, nyss fyllda 49 år, så kom jag att jag ville fullfölja något större klassiskt lopp i någon form.

Åldersnoja säger vissa och visst ligger det något i det.

Medans kroppen fortfarande orkar så ville jag testa på att göra någon tuffare utmaning.

Har i yngre år spelat fotboll och innebandy.

På senare år har det blivit tennis och golf.

Otränad som jag var så bestämde jag mig för att fullfölja halvklassikern.

Dvs halva Lidingöloppet (15km), halva Vasaloppet (45km), halva Vättern rundan(150km) och halva Vansbrosminingen (1500m). 

Att satsa på hela klassikern ansåg jag skulle bli alltför påfrestande för dels kroppen men även all den tid jag skulle behöva lägga ner.

Halvklassiken kändes genomförbart.

Vilket det också var men många timmars träning krävdes och det är riktigt tufft ändå.

Efter jag genomfört halvklassikern, avslutade med Vansbrosimningen i juli, så var jag så glad att det äntligen var över men kände samtidigt en tomhet.

Efter att fått landa det hela så kände jag att jag behövde sätta upp en ny utmaning.

Valet blev långdistanslöpning.

Tankarna kretsarna kring Stockholm Marathon.

Har löparknän så skulle detta va genomförbart?

Gick med i en löpargrupp tidigt i Januari 2016 och nu var jag igång.

Jag tänkte att jag börjar träna så får jag se vad det blir av det.

Premiärmilen 10 km i April blev första testet.

Sen följde ett par till lopp på 10 km.

I Maj så bestämde jag mig för att anmäla mig till Stockholm marathon då träningen gått bra och jag kände mig i bra form och knäna likaså.

Målet var att komma runt men gärna runt 4 timmar.

I 32km så hade det gått väldigt bra och jag hade en km-tid på 5:40 och 4 timmar var inom räckhåll.

Då börjar jag få ont i knäna och sista 10km gick och lufsade jag mig i mål - slutiden blev 4:23.

Nöjd att ha klarat av loppet men lite synd på tiden.

Maran

Fortsatte träna och i slutet på september gick Lidingöloppet så varför inte avverka det loppet också nu när man ändå var igång.

Inga problem med knäna denna gång men fy f_n vad jobbigt det var med alla backar.

Så mycket jobbigare är Maran.

Ambitionen var att komma under 3 timmar men det blev 3:02.

Nu bestämde jag mig för att låta kroppen återhämta sig lite så nu blev det bara lite tennis och innebandy resten av året.

Lidingöloppet

Och nu så är vi i januari och nu ska löparsäsongen återupptas.

Nya löparskor inköpta i helgen så i morgon är det jag som tar mig upp till IP och träffar löpargänget igen

Årets mål?

Det stora målet kommer bli Stockholm Marathon under förhoppningsvis 4 timmar.

På vägen dit så kommer det bli andra kortare lopp i år också.

Kallar mitt inlägg för långdistanslöpning.

Kanske att överdriva då jag vet att det finns massor av lopp som är betydligt längre än 42km men för mig får det än så länge räcka med Marathon.

Over and out

/Danne